Matprat

Våra dagar kretsar mest kring ätande och vägande just nu. Stackars lillkillen hade tydligen fått i sig för lite mat och vi blev tvungen att checka in på barnavdelningen för två nätter i början av veckan då han blev slapp och verkade sjuk. Gissa om man känner sig som världshistoriens sämsta mamma då man inser att man inte gett sitt barn något så grundläggande som tillräckligt med mat!? Men vi trodde ju han fick tillräckligt, jag matade honom då han visade att han var hungrig och han var pigg och läget i blöjan såg lovande ut. Visserligen gick han inte nästan nått upp i vikt, men från bb och rådgivningen sades det att det där med vikt uppgång är väldigt individuellt och att det kanske går långsammare eftersom han är för tidigt född. Vi rekommenderades dock att också ge ersättningsmjölk åt honom, men eftersom han spydde upp så gått som allting kändes det bara onödigt. Men nu har vi fått igång matningen och vi följer ett schema då han dygnet runt skall få mat var tredje timme, både det lilla jag har att erbjuda och ersättning. Känns nog som vi inte hinner göra så mycket mera än så eftersom matningen tar omkring en och en halv timme per gång med all vägning, blöjbyten och rapande. Tänker inte låtsas vara någon supermorsa och kan ärligt säga att jag är jättetrött, vilket i och för sig nog beror på att jag var helt slut redan under den sista tiden av graviditeten på grund av de sömnlösa nätterna som kliandet orsakade. Men grabbens vikt har nu stadigt börjat öka och han passerade födslovikten (3640 g) för ett par dagar sedan, vilket är sååå skönt. Att Eliah fortsätter att vara en ljuvlig liten kille och att Andreas är en fantastisk pappa och make som fixar det mesta, gör att jag orkar kämpa vidare trotts sömnbristen.

En kort tur med vagnen i det sköna höstvädret lyckades vi trots allt klämma in i dag