Road trip och hustankar

Igår var det husvisning. På ett hus med just precis en sådan planlösning vi har tänkt oss i vårt framtida hus. Vilken chans! Då måste man ju absolut åka dit för att titta på det så att man får en konkret uppfattning om hur det ser ut på riktigt. Även om huset råkar ligga i Seinäjoki... Nåväl, jag resonerade som så att det är ett planeringsskede och att det är värt att satsa lite tid på att åka och bekanta sig med huset så att man inte sedan då man själv byggt huset kommer på saker man vill ändra på. Det böjar ju liksom kanske vara lite sent i det skedet. Gubben har drabbats av förkylning så han orkade inte följa med, men mina supersnälla föräldrar ställde upp och kom med på Eliahs första längre utfärd. Resan gick bra förutom att jag lite missberäknat hur mycket (eller lite) kläder man behöver ha på ett barn i bilen. Så en ganska svettig lillkille hade vi men han uppförde sig utomordentligt trots allt. Och huset såg nog helt okej ut. Men eftersom jag har väääääärldens beslutsångest så började jag fundera när vi kommit hem om vi ändå borde välja en annan planlösning. Men min kloka make sade åt mig att hur vi än gör så kommer det alltid att finnas något som jag inte är helt nöjd med hela tiden och så påminde han mig om vilken fantastisk möjlighet det är att vi över huvudtagen har möjlighet att bygga ett hus. Och han har ju så rätt. Kom att tänka på hur många här i vår värld som inte har något hem, hur många som inte är trygga i sina hem o.s.v. och skämdes lite över min ångest för att få ett "perfekt" hus. Så gick sedan tacksam och lägga mig och sov bättre än jag gjort på länge. Så tror vi satsar på planlösningen vi planerat. Och det är ju trots allt familjen I huset som är det viktigaste!

Den lilla resenären